dunk
blev medtvingad till jennys stall idag efter att vi sett på vår match på film från förra helgen. sicken tur att det var en match vi vann och det inte fanns allför mycket att klaga på.
men det värsta är ju ändå att se sig själv på film. man ser hur man springer, hur man rör sig. allt. så jäkla fult.
stackars er som får se mej springa sådär, på varje träning, varenda match.
men det konstiga är att det är endast man själv som man tycker ser psykad ut. kanske just för att man ser alla andra, hela tiden. och man blir van vid deras springstil helt enkelt..
tillbaka till jenny och stallet, flickan har nu lovat mej att få rida hennes horsie på höstlovet, ska fan bli kul jag har aaaaaaldrig ridit en häst förut, om man inte räknar att typ sitta på en häst som går runt ett varv på en gräsmatta när man va kanske fem år gammal? nej, okej, det räknas inte.
borde egentligen skrivit på min kemilabb ikväll. eller jag skrev ju lite, men borde skrivit mer då de jag skrev var endast marerial och metod.. och det är ju bara att skriva av. noll eget tänkande alltså.
men eftersom hjärnan ännu inte är återställd från gårdagen så passade det jäkligt bra att slippa tänka.
nu ska jag fan sova, eller nåt i den stilen, byeeee
